Att ”unna” sig

Vad betyder ”unna” för dig?
Hur ofta ”unnar” du dig godsaker?
När blir ”att unna sig” att överkonsumera?
Kan ”unna sig” bli ett missbruk?
När är ”unna” inte ”unna” längre?

”Man måste ju få unna sig något!”
Känner ni igen begreppet? Vi gör det och vi tycker att det är intressant att diskutera, för visst kan vi alla hålla med om att ordet ”unna” kan användas som ursäkt för att ta oss något vi inte behöver lite för ofta.

Många av oss äter bra till vardags och låter helgerna bli en tid då vi tillåter oss att gå ifrån rutinerna. ”Hemma hos oss äter vi bra i veckorna men vad vi vill fredag, lördag och söndag”.
Fredag, lördag och söndag, det är ju nästan halva veckan. Är det fortfarande att ”unna” sig då? Det är så klart ok, om du gör ett aktivt val att äta bra 60 % av tiden och gå ”bananas” 40 %.

Hur tråkiga är vi då?
”Unnar” inte vi oss?
Det är klart att vi gör!

Vi försöker leva 90/10. Vi sköter vår kost 90 % av tiden och unnar oss något extra som inte är enligt vår ”normala” kosthållning resterande 10 %. Visst är det gott med en glass eller något annat smaskigt ibland. Det bör dock inte bli ett normalläge.

”Unna sig” handlar enligt oss att kunna återgå till ett sunt normalläge efter att ha lyxat till det med glassen till efterrätt. Glassen är det vi unnar oss.

För visst är det förrädiskt lätt att efter att ha öppnat upp för något extra gott, lockas vidare in i sötträsket och bara ”unna” sig en till… och en till… och en till?

Då är det ju helt plötsligt inte ”unna” vi pratar om. Då är det enligt vårt sätt att se det, en överkonsumtion.

Vi njuter mer av det vi ”unnar” oss  eftersom det inte blir så ofta.

Kommentera gärna:
Hur ser du på ordet ”unna” och hur ”unnar” du dig?

Ha en trevlig första maj!
Åsa och Patrik

Ps. Du har väl registrerat dig som följare på vår blogg.
Vi har massor att säga 🙂